biggeros.blogg.se

Solrosen kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Centralamerika till det som nu är södra Canada. Där odlade indianer solrosor. När spanska upptäcktsresande förde med sig solrosen över Atlanten 1510, spred den sig snabbt över västra Europa. I början ansågs solrosen bara vara en prydnadsväxt för botaniska och privata trädgårdar. Men vid mitten av 1700-talet kom dess frön att betraktas som en delikatess. På den tiden använde man också solrosens blad och blommor för att tillreda febernedsättande te.

År 1716 fick en engelsman rättighet att utvinna olja ur solrosor för att använda i väverier och garverier. Ändå förblev solrosoljan nästan okänd i övriga Europa fram till 1800-talet. Den ryske tsaren Peter den store tog visserligen med sig solrosfrön till Ryssland från Nederländerna 1698. Men den kommersiella odlingen av solrosor i Ryssland började inte förrän på 1830-talet. Några år senare producerade den ryska regionen Voronezj tusentals ton solrosolja. Odling av solrosor spred sig snart till grannländerna Bulgarien, Rumänien, Ukraina, Ungern och det tidigare Jugoslavien.

Ironiskt nog återinfördes solrosen till Nordamerika av ryska invandrare vid slutet av 1800-talet. Tidiga nybyggare på den amerikanska kontinenten hade inte fortsatt med att odla solrosor som indianerna hade gjort. I dag pryder enorma solrosfält landskapet i länder över hela jorden.

Jag har åkt förbi stora fält i Andalusien med solrosor. Under tiden de blomstrar så är det helt underbart att få skåda dessa ståtliga blommor. Däremot INTE när alla dessa solrosor har vissnat ner och står svartbruna, spridda över fält som en gång glimmade som guld.

 

När jag läste vidare i ett inlägg står det att solrosen följer solen

Vrider sig solrosen verkligen efter solen? Ja, det gör den! Både bladen och blommorna är heliotropiska, vilket betyder att de följer solens gång. Plantan lagrar auxin, ett växthormon som kontrollerar tillväxten. Större mängder auxin på den sida som inte är i ljuset får stjälken att växa mot ljuset. När blommorna väl är fullt utslagna, är de inte längre heliotropiska, utan förblir då oftast stående vända mot öster.