"En återblick"
Kategori: Min Blogg
Ibland tänker jag tillbaka hur mycket vi har rest och bott på olika platser, jag, min man och våra älskade flickor. Vilken tur jag har haft! Jag skulle inte vilja byta liv med någon. Visst har det ibland varit svårt när man har varit iväg från släkt och vänner. Släkten består, men vännerna kommer och går. Jag har även fått försaka mitt arbete. Hur som helst har det varit en bra försakan. Jag har inte ångrat någonting av vad jag har fått uppleva. Jag har i och för sig missat 15 pensionssparande år. Förr kunde man få välja om man ville vara hemma och ta hand om sina barn. Idag har man inte råd att den ene parten går hemma utan betalning. Allt har blivit så mycket dyrare. Jag har haft en så tur att jag har fått vara hemma med mina underbara flickor. Jag har fått vara med varenda sekund under deras utveckling. Jag har fått vara med när de började ta sitt första krypsteg, när Isabella började att prata i Holland, då Jennifer tog sitt första steg (springsteg) i Holland och jag fick följa med på flickornas första skoldag i Sverige. Jag är så tacksam för det livet jag har levt. Hur som helst det som har varit viktigast för mig är att alltid få vara nära min lilla familj. När man levde i ett annat land så kunde man aldrig ta något för givet. Vi fick söka upp alla sociala nätverk och institutioner utan någon som helst hjälp. Vi fick ta reda på vilken skola som var bra för barnen, vilket närmaste sjukhus man tillhörde, vilken husläkare/tandläkare man skulle gå till. Vem som var rektor på skolan och vad barnen behövde inför skolstarten. Inte visste vi att de behövde tas vissa vaccinationer i Canada och visa upp de gula kortet för ytterligare uppcheckning. I Sverige vet man bara vad för rättigheter man har. Bosätter man sig ett annat land, så är allt inte så självklart. Som när vi skulle till Moskva och bo där i ett halvår. Hade jag vetat innan hur mycket jobb det krävdes, för att komma till Moskva med all byråkrati såsom visum och inbjudan, så hade jag aldrig åkt dit. När vi väl kom till Moskva efter många om och men, så ångrar jag inte att vi bodde där i 6 månader. Idag anser jag att det var för kort tid. Jag ville uppleva så mycket mer . Endel varnade oss innan för den"ryska Maffian". Vi kände oss mer trygga i Moskva än i Sverige.
Utanför restauranger, i tunnelbanan, på varuhusen fanns det vakter. Varför skulle vi vara rädda??
Många gånger när vi reste, så kände det som man bodde bland kartonger och en mängd resväskor. Först fick man packa upp sig och därefter när ett 1 år hade gått var det dags att packa ner sig... Det låter drastiskt! Det finns både fördelar och nackdelar. När barnen och jag hade rotat oss, så väl var det dags att åka hem. Visst hade både flickorna och jag skaffat många vänner som man skulle ta farväl av. Den biten var alltid den jobbigaste. Mycket tårar och även skratt. Fördelen är att vi har skaffat oss ett brett nätverk av vänner runt om i världen,
som man fortfarande håller kontakt med.
Med tanke på hur världen ser ut idag, så har allt blivit mycket lättare, speciellt att hålla kontakten via nätet.
